Kustvind och energiområdet i stort – en uppdatering

Kustvind och energiområdet i stort – en uppdatering

Några månader in på 2024 vill vi gärna ge en uppdatering kring Kustvind och andra teman inom vindkrafts- och energiområdet.

Kustvind drog tillbaka sin ansökan i juni 2023. Vi menar trots detta att en viss hotbild kvarstår. Saker och ting kan förändras inom kommunpolitiken under den här och framför allt under kommande mandatperiod, och som skulle kunna göra det intressant för Kustvind och huvudägaren Magnora att lämna in en ny ansökan. Föreningen Rädda sydkusten fortsätter därför att bevaka och analysera vindkrafts- och den bredare energifrågan i regionen, men också nationellt.

Som ideell förening är vi helt beroende av medlemsavgifter och gåvor för vår finansiering. Stötta gärna vårt arbete om du, precis som vi, tycker att de här frågorna är viktiga https://www.raddasydkusten.org/stod-oss.

Ingenting nytt från Kustvind eller huvudägaren Magnora. Det finns ingen ny information från Kustvind eller huvudägaren Magnora ASA, ett norskt börsnoterat bolag. Ingen pressrelease sedan 13 juni 2023 då man drog tillbaka ansökan. Magnora rapporterar sin Q4 rapport den 29 februari, vi kommer noga studera eventuella kommentarer om deras investering i Kustvind (45% ägande med option till 50%). Vi har fått indikationer om att Kustvind nyligen har genomfört en mindre nyemission på 1 MSEK, sannolikt för att klara den löpande driften lobbyarbete.  Vi bedömer att Magnora är uthålliga och inte kommer att avyttra sin andel i Kustvind under den närmaste kvartalen. Sammantaget ganska lugnt på den här fronten, men vi släpper naturligtvis inte guarden förrän Kustvind och deras projekt är avvecklat.

Inom kommunpolitiken bedömer vi att situationen är oförändrat stabil när det gäller Skurups och Trelleborgs negativa inställning till kustnära vindkraft. Av de två kommunerna är Skurup fortsatt entydigt mer emot vindkraft än Trelleborg generellt sett, och har mycket tydligt deklarerat att man inte kommer att acceptera kustnära vindkraft eller Kustvinds projekt. I Trelleborg bekräftar det politiska styret att de inte vill ha kustnära vindkraft, och därmed inte kommer att acceptera Kustvinds projekt, men styret i Trelleborg ställer sig som tidigare positiva till anläggningar längre ut från kusten (där kommunen saknar rådighet, dvs där regeringen fattar beslut). Vår nuvarande bedömning är därmed att Trelleborgs kommun håller fast vid vad de sagt inför och efter valet hösten 2022: nej till Kustvind, om bolaget skulle återkomma med en ny ansökan.

I rikspolitiken handlar mycket av debatten om regeringens olika initiativ och kommentar om satsningen på kärnkraft. Regeringen och stödpartiet vill, så klart, börja leverera på sina vallöften. Man pratar fortfarande om 2035 som en målbild för att kunna börja drifta två nya, stora reaktorer, och 10 reaktorer till 2045. Vattenfall presenterade nyligen (19 februari) en förstudie som omfattar både små reaktorer (SMR) och större reaktorer. Vattenfall är positiva till att bygga nya reaktorer men efterlyser bland annat en modell för att dela affärs- och finansieringsriskerna. Ringhals pekas ut som en lämplig plats. Tillståndsfrågan, upphandling, finansiering mm kommer dock ta lång tid. Mycket intressant att följa utvecklingen här, då den helt klart har bäring på ”sentimentet” för vindkraft.

Vi noterar dock under de senaste månaderna, från vindkraftslobbyn, regeringshåll och från andra som är pro kärnkraft, en nygammal retorik att ”Sverige behöver alla energislag”. Och särskilt havsbaserad vindkraft för att lösa energifrågan på kort sikt, innan eventuell ny kärnkraft levererar el. Det är ett faktum att ny kärnkraft sannolikt inte är på plats förrän om tidigast 10 år. Men det är också ett faktum att de gigantiska vindkraftsindustrierna som planeras utanför sjöterritoriets gräns i havet (22 km) kommer att vara driftklara tidigast 2030, om de skulle få tillstånd idag (t ex Triton och Skåne Havsvindpark utanför Ystad). För att landets elnät ska kunna ta hand om en massiv ökning av intermittent vindkraftsbaserad el, behöver detta eltillskott matchas med en motsvarande ökning av el levererad av stabil baskraft (kärnkraft, vattenkraft, kraftvärme). Annars riskeras elsystemets stabilitet och funktion: här har vi en av de stora utmaningarna för södra Sverige. Hur som helst är den här nygamla retoriken att havsbaserad vindkraft är enda kortsiktiga lösningen på södra Sveriges elbehov en hotbild, som kan komma att skapa medvind även för mindre, kustnära projekt som Kustvind.

Industrin kliver fram och stöttar en kraftfull utbyggnad av kärnkraft. I en debattartikel i DN den 9 januari förespråkar 14 av Sveriges största industriledare en nationell satsning på ny kärnkraft. Det här är ett unikt upprop från näringslivet. Dessa 14 företag är beredda att samverka inom industrin för att stödja uppbyggnaden. Men debattörerna vill ha tydliga svar och beslut från politiken för att gå från ord till handling. Fortsättning följer.

Vad är status för de stora projekten utanför sydkusten som ligger på regeringens bord? Vi vill även informera om status för de stora projekten som har sökt tillstånd för havsbaserad vindkraft utanför sjöterritoriets gräns i havet, dvs i ekonomisk zon (mer än 22 km från kusten). Kriegers flak, 30 km från Trelleborg (Vattenfall, 640 MW), godkändes av regeringen maj 2022. Vattenfall verkar emellertid förhala sitt investeringsbeslut och vill ha subventionerad anslutning till land, vilket den nuvarande regeringen inte går med på. Alltså något av ett ”chicken race” mellan Vattenfall och dess ägare staten/regeringen. Skåne Havsvindpark (Örstedt, 1500 MW), 22 km från Ystad, godkändes av Länsstyrelsen december 2022 och är i slutskede av beredning i Regeringskansliet. Triton (OX2, 1500 MW), godkändes av Länsstyrelsen juni 2023 och är i slutskede av beredning i Regeringskansliet. Arkona (Eolus Vind, 1200 MW), lämnade in sin ansökan sist av de tre operatörer som vill bygga ca 22 km från Ystad, i oktober 2023. Ansökan bereds i Regeringskansliet (är ännu inte godkänd av Länsstyrelsen).  Vår bedömning är att regeringen kommer att säga ja till en eller högst två av dessa projekt (Triton och/eller Skånes Havsvindpark).

Vi vet alla att vindkraft inte levererar el när det inte blåser, blåser för lite eller för mycket. Verkningsgraden är inte 100%, snarare 30%. Och vi vet att det behövs baskraft för att stabilisera elsystemet. Men låt oss för ett ögonblick utgå från Tritons och Skånes Havsvindparks egna löften och propaganda: båda bolagen säger att deras anläggning (ca 1500MW och ca 7 TWh vardera) räcker för att leverera halva Skånes nuvarande elbehov. Om båda projekten får tillstånd fixar de alltså tillsammans hela Skånes elbehov! Fantastiskt, eller hur? Adderar vi Kriegers flak och en uppsjö av ansökningar på regeringens bord för havsbaserad vindkraft utanför Västkusten, Blekinge och mellan Öland och Gotland, skulle, teoretiskt, elproduktion motsvarande ca 7 stycken Triton tillkomma. Som jämförelse är Kustvinds projekt på 500 MW och 2 TWh, när det blåser, en tredjedels Triton. Hur mycket vindkraft behövs egentligen i Skåne?

Vi vet för lite om konsekvenserna av de allt större vindkraftverken. Undervattensbuller från de stora vindkraftverk som planeras riskerar att påverka även djurlivet och Sveriges försvarsförmåga. Trots detta har forskningen har bara påbörjats, se artikel i SvD publicerad 17 februari. Vindenergi påverkar de naturliga luftströmmarna. Det uppstår turbulens bakom verken som ger upphov till horisontala luftströmmar. Detta visar forskning gällande landbaserad vindkraft. Någon studie finns dock inte är det gäller havsbaserad vindkraft trots att effekten kan vara större till havs eftersom solen inte på samma sätt kan skapa vertikala luftströmmar över hav. Mycket märkligt att regering och myndigheter inte inväntar seriösa forskningsresultat på det här området, innan man fortsätter att ge tillstånd till olika projekt.

Konkurshot för Markbygden Ett, Kinaägd och Sveriges största vindkraftsindustri i Piteå kommun. Markbygden Etts ägare, det statliga kinesiska kärnkraftsbolaget China General Nuclear Cooperation, CGN, är svartlistat av myndigheterna i USA. Enligt DI (8 januari) var förlusten för Markbygden Ett 2022 mer än 1,3 miljarder kronor. Under 2023 fortsatte bolaget att blöda, med en preliminär förlust på nästan 600 miljoner kronor. Skulderna uppgår till ungefär sex miljarder kronor.

Att en mycket stor vindkraftsoperatör i Sverige ansöker om rekonstruktion, och potentiellt går i konkurs, är väldigt allvarligt. Men inte förvånande. Det är heller inte första gången som långa elavtal mellan vindkraftsbolag och energibolag knäcker vindkraftsbolagens ekonomi. En ekonomi som redan från början är svag av den enkla anledningen att intäkterna är låga eller noll när det inte blåser tillräckligt mycket, och inte tillräckligt höga för att täcka kostnaderna när det väl blåser - då är elpriserna låga drivet av högt utbud av vindkraftsel.

Det här exemplet visar alltför tydligt att kommuner och medborgare inte bara riskerar att bli, utan redan är, exponerade till diktatoriska stater. Den risken har vi påtalat i fråga om Kustvinds projekt. och i samband med att vindkraftsprojektören ”cashar in” och säljer av projektet till en annan aktör.

Vindkraftsbolag har generellt dålig lönsamhet och de svenska operativa dotterbolagen går med stora förluster. Den svaga lönsamheten medför ökad risk för att ägaren försätter bolaget i konkurs. Om bolaget då inte redan från början har gjort tillräckliga avsättningar för avveckling, vilket sällan sker, kommer ansvaret övergå på markägaren/kommunen. Kommunen kommer då att exponeras för extremt höga ekonomiska risker. I fallet Kustvind har vi beräknat Trelleborgs och Skurups ekonomiska risk till över 1,5 miljarder SEK.